Efter julen...

Finns det något "efter julen"?? Jodå, vi överlevde i år åxå. Men med nöd. Stilla "tvåmansjul" och släktingar och en kompis till nyår. Det är vad vi orkade med. Som liten avslutning var två kompisar och alla deras hundar här under trettondehelgen. Väldigt kul. Sambans släktingar stannade flera dagar fram till "tredjedag" nyår. Trevligt.

Men hur blir det nu? Efter helgerna? Julgrejorna skall ut. Ska börja jobba om en vecka (har tagit extra ledigt) och orkar inte ens tänka på jobbet om en vecka... Är slut. Helger är viktiga avbrott, men frågan är om det verkligen är nyttigt att vara borta från jobbet mer än två dagar. RRisken är överhängande att man inte vill tillbaka. Jag vill definitivt inte tillbaka.

Vi har börjat fundera på eget företag. Kanske är det lösningen på vår vantrivsel. Att få jobba med något eget, för oss själva. Slippa ständiga slitiga omorganisationer, puckade chefer, elaka arbets"kamrater"... bara slippa... bestämma själva. Finns det någon där ute som har goda råd att ge, eller uppmuntrande tillrop. Snälla, gör det! Jag behöver det.

Kanske är det ändå så, att alla julgrejor representerar något, en kravlös ledighet. kanske är det därför jag inte vill plocka ut vår snustorra enebuske?! Och tittar med tårade ögon på dammigt julpynt.

Nu skall jag gå och ta mig en magtablett!

Höststek

Lammstek med ben, i gryta, fräs steken, lägg i lökar, små, bitar av morot, selleri, peppar, kanske buljong. Låt puttra länge. Ät med potatis. Mn kan ha i de svampar man hittar så här års, lägg då i dem ca en halvtimme från slutet.
Lamm är godis.

Idag är vädret som gjort för gryta, eller grytstek! Med äpplekaka till efterrätt!

Visst är det skönt med söndagar! Lediga söndagar då arbetet förhoppningsvis finns långt, långt borta!

HÖST!

Lite tidigt. Men jag blir så lycklig av röda lönnlöv! Fiberduken är flitigt använd, vill ju ändå spara lite Dahlior, luktärtor och annat ett tag. Ändå hålla kvar sommaren...

Men hösten är fin! Fantastiska dagar med hög, klar luft. Dagar när man kan arbeta utan att det är besvärande varmt. kanske borde jag ha semestern under hösten istället. Typ vara borta hela september och oktober?! Sommaren är det ju ändå ganska rofyllt att jobba på. Å andra sidan så skulle det antagligen vara svårt att synka lång höstsemester med verksamheten. Möten och konferenser tar ju ingen hänsyn till att jag gillar hösten och vill ha min semester då... *suck*

Får nöja mig med mina långhelger, som jag planerat in. Skall jobba fyradagarsvecka, samt mina lediga oktoberveckor som i alla fall blir nästan lediga.

Färgerna är fantastiska, dagarna är fantastiska, svamparna växer i skogen... Finns många anledningar att älska hösten. Finns det ngt bättre än en kopp kaffe i en höstsprakande trädgård ngn gång i slutet av september!? Och visst har väl höstrusket också sin charm!

Lång dags färd mot natt?!

Nu har den fullständigt osannolika förvaltningen, vilken vi alla lyder under, fått fram ett datum när en "ny organisation" skall presenteras. Efter att ha arbetat med detta i mellan 5-10 år...

Förutsättningarna från början var en liten förvaltning på 3-4 personer, när allt var klart... Idag, INNAN något ens är halvklart, innehåller förvaltningen runt 15 namn...

Förvaltningschefen lider av "gammal man syndromet" och vill bygga ngn slags monument över sig själv. Förvaltningschefer är oerhört lättsmittade med just denna sjukdom.

Att denna förvaltning redan idag är en patriarkal maktstruktur, är egentligen inget vi förvånas över. Däremot lider vi nog de allra flesta av detta. En organisation där många kvinnor arbetar som diskriminerar kvinnor och oliktänkande, är inte bra för varken anställda eller dem som organisationen är satta att serva.

Men vem bryr sig om det?

Knappast politikerna som mest verkar besatta av att vi alla delar skall bli "en organisation" och varken har intresse eller kunskap för och om verksamheten.

Däremot vill politikerna se en hårdare politikerstyrning.

Kultur är bra, säger dom, för den regionala utvecklingen. Den är bra för företagen...

Men vems är kulturarvet egentligen? Vem skall kulturarvet tjäna? Och varför är det bra?

Att vi egentligen bara har vårt arv till låns, från våra barn. Och att det är viktigt att känna till sin historia, sitt arv, sina rötter för att kunna gå framåt. Vem tänker på det när man skall bygga monument och "göra EN organisation"?

Inte 17 bryr sig förvaltningschefen om det.

Hur personalen mår efter så många års misshandel är kanske också ointressant.

Höst och kulturell skymning?

Eller kanske snarare; rent beckmörker...

Jodå, är tillbaka på arbetsplatsen och har fått besked om besparingar. ALLA skall spara! Även de enheter som INTE går minus. Dvs vi. Vi skall alla vara solidariska och spara ihop till de slösaktigas minuskonton. Först skall vi spara oss ur vår egen ekonomiska knipa, helt riktigt, och nu skall vi spara oss ur de andras knipa... Inte alls ok tycker vi.

Undrar om ledningen är medvetna om att detta inte skapar minsta känsla av sammanhållning. Snarare skapar det en irritation och lägger grunden för ett osolidariskt hållningssätt. Å andra sidan är det just detta förvaltningsledningen bäddat för. Att hymla, mörka och inte vara ärliga undergräver förtroendet för organisationen.

Att man inte fattar det!

Vi har en förvaltning som är betydligt sämre än vi fötjänar. Noll koll på ledarskapet och med tanke på att ledarskapet är perifert, rent geografiskt, så blir kontakterna ännu sämre eftersom avståndet ju är stort. *suck*

Det är dax att skrota just den här regionala förvaltningen!

Visst är det kul att vara tillbaka på jobbet.

:-(

Tja...

Vad ska man egentligen säga?? Idag skiner solen. I morgon ska det regna. Vanligt semesterväder.... Men bor man på landet och skall ta in hö så blir det lite stressigt. För var dag som går blir jag allt mera stressad. Inget höväder i sikte!

Så vad gör jag istället??

Skurar badrum, stirrar på regnet. Städar salen, stirrar på regnet. Bakar bullar och stirrar på regnet... läser böcker och stirrar på regnet. Tittar på teve och stirrar på regnet... frågan är väl om man kan göra något annat än att skratta åt eländet.

Mitt i soppan ringer jobbet och undrar vart ett utlovat mail med en artikel tagit vägen... Har folk inget annat för sig?

Jag är stressad, trött och less och har inte minsta lust att ta mig tillbaka till jobbet. Är helt enkelt urless på skiten!

Jag vill helt enkelt bli ekonomiskt oberoende!! Tän att få ägna dagarn a åt att skura badrum och glo på regnet, städa salen och glo på regnet, läsa böcker, se på teve och glo på regnet. Året om!! *skratt* Det vore nå't det!

Finns det flera där ute som känner som jag?? Hör gärna av er! Nu skall jag bekämpa nässlor en stund. Så länge solen skiner...

Hur tänker folk? Vad är det som rör sig i huvudkontoret?? Rör det sig ö h t?

När jvi kom till jobbet i morse hade det hänt igen. Skadegörelse. Fönsterrutor krossade (för 10:e gg inom loppet av en månad...) och växter uppdragna ur rabatterna.

vad är det som gör att detta är så kul? Vilka "triggers" finns? Jag måste erkänna att jag inte förstår. Kanske tillhör jag fel generation? Kanske tillhör jag fel kön? Eller vad är det som är fel på mig? Varför får jag inte en vild lust att ge mig ut, i skydd av det korta sommarmörkret, och slita upp oskyldiga plantor ur rabatterna??

Varför förstår man inte att skadegörelse kostar pengar? Eller gör man det? Är det det som ÄR triggern? Att man förorsakar andra kostnader?

Är det några som har anledning att vara arga på oss? Eller är det samhället i stort man är förbannad på, kanske.

Jag efterlyser en högre grad av social kontroll och en större koll av föräldrar över vad deras barn sysslar med. T o m i små städer riskerar man att kunna gömma sig i ngn form av anonymitet.